Jag är så glad just nu 
Älsklingen ringde, iofs han ringde innan med man då var han nästan lite osocial och sur men det var för att han var trött.. Så nu har de sovit så han var på mycket bättre humör 
Det var mysigt att prata med han, nu när han är borta så känner jag mig jätte ensam
..
Och det gulligaste var när han la på så sa han ”pusshej, älskar dig” och det brukar han aldrig säga när vi pratar i telefon.
Så jag är GLAD
Alltså jag försöker ju vara med kompisar, men det känns som om JAG alltid ska höra av mig till dem, ingen ringer mig liksom :/
Jag har frågat flera om vi kan hitta på något men ingen har tid. Eller så typ bestämmer man och så typ hör dem inte av sig, så får jag göra det igen.
Och det är inte så kul, man känner sig typ ivägen :/
Och det gör det ju inte kul att behöva ringa alla. Om man kollar på min mobil så ser man att jag alltid ringer folk, men jag har typ inga samtal mottagna.
Om det är mottagna så är det oftast hem ifrån, pappa, Jenny eller Andreas.
Nästan aldrig någon annan.
Alltså jag bara sprudlar just nu, jag älskar Andreas så himla mycket. Det är sjukt. Och jag vet att han älskar mig med.
Och även om vi har det svårt ibland och gått igenom en massa så har vi det bra nu. Jag är lyckig med han.
Han verkligen lyssnar på mig när det är något, han bryr sig.
Och varöfr det är så bra mellan oss det tror jag att det är för att vi var bästa vänner så pass länge innan vi blev tillsammans igen. Och det påverkar mycket.
Han är verkligen min bästa kompis och just nu skulle jag inte kunna tänka mig att vara någon annan.
Han är typ den ända som verkligen bryr sig om mig, han och Jenny. Dem frågar hur jag mår, dem hör av sig och dem är bäst.
Och visst jag har många fler vänner men … jag vet inte.
Jag älskar dem med, det gör jag.
Men jag vet inte, skit samma.
Sara, jag saknar våran tid 
Vi måste umgås mer, jag saknar dig.